Visst har vi alla hårt och läst om de våldtäkter och sexuella trakasserier som fått en festivaler som Bråvalla att ställa in helt under 2018. Under sommaren 2017 har fler än 150 stycken sexuella övergrepp rapporterats in till myndigheter, och fler än dessa återfinns i det mörkertal som alltid omger brott av sexuell natur. Våldtäkter i publikhav, överfall, och så Malmöfestivalen som med sin 30 anmälningar ligger i topp bland alla festivaler under 2017, medan Härnösands stadsfest drogs med hela 22 anmälningar om övergrepp på på en liten festival som bara omfattar ca 6000 besökare. Bråvalla rapporterade fyra våldtäkter och 23 övergrepp. Det är sorgliga siffror, och bakom siffrorna döljer sig mestadels mycket unga offer som i stället för en härlig musikupplevelse bland vänner och en kul miljö utsatts för brott och skändningar som gör att de känner sig otrygga och i många fall aldrig kommer att besöka en festival igen.
Övergrepp inom hårdrocken
Men ingenting har rapporterats från några Hårdrocksfestivaler och ett magiskt ridderligt skimmer har i stället omgärdat festivaler där merparten av besökarna har långt hår och läderkläder. Men det är inte den sanna bilden, hävdar 1381 hårdrockare som har skrivit på under uppropet #killtheking, som är ett upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp inom hårdrocksvärlden. En av dem som står bakom detta upprop är klubbarrangören Isabella Jansson. Hon säger att en av orsakerna till uppropet är att ge en motbild till hårdrockskillarnas självbild, eftersom det finns en attityd bland hårdrockskillar att de är bättre än andra killar. Hon menar att de inte ens inser sin sexism, men att hårdrockstjejer som hon själv inte alls känner igen bilden av att det inte kan hända sexuella övergrepp och trakasserier inom hårdrocksvärlden. Jansson fortsätter med att säga att tanken är att hårdrock ska vara en trygg zon med plats för verklighetsflykt, och att hon hoppas att man helt enkelt låter bli att boka artister som har en sexistisk attityd och accepterar eller genomför sexuella trakasserier.
Hierarkiska strukturer inom musik
Kanske är det dags att helt enkelt granska alla branscher på samma sätt, och inte bara inom ramen för #metoo-kampanjen. Som alltid när en kampanj får mycket uppmärksamhet tröttnar en del på att läsa om och höra om händelser som föranlett kampanjen och det blir en reaktionsbildning emot rörelsen. Lika vanligt är det med de reaktioner vi ser inom exempelvis tv-världen, där ryggdunkandet inte alls upphör i och med att anklagelser om maktmissbruk och sexuella trakasserier och övergrepp som våldtäkt uppdagas. Det behövs alltså också ett annat tänk, där hierarkiska strukturer försvagas så att det kan ske en reell jämställdhet på alla nivåer i samhället. Precis på samma sätt som att både kvinnor och män kan handla på hyundai.se och företaget behandlar alla köpare lika, vill vi att alla personer ska respekteras inom alla delar av samhället. Alla säger att vi ska uppfostra våra barn att göra än det ena och än det andra, men allra först måste vi börja med oss själva. Hur säger du ifrån?